Jag är som ett pussel, vars bitar är vilsna.
De hittar inte tillbaks ihop igen, och det gör inte jag och du heller.
Jag önskar bara att jag hittar mina egna pusselbitar..
Jag hoppas att jag kan sätta ihop mig igen,
att jag kan hitta tillbaka.
Att jag kan få tillbaka min självkänsla
och att det ska sluta göra så ont.
Det bästa är att jag inte ångrar något och nu är det över,
jag är så glad för att jag har en familj och riktiga vänner som alltid finns här!
Det betyder oerhört!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar