Om natten
På natten är du min evighet,
på natten kan ingen ta dig ifrån mig.
Kanske är det mörkret som dödar min fruktan,
kanske är det tystnaden som isolerar mig från allt ont.
Jag är vaken, jag är alltid vaken
ibland undrar jag om jag kanske drömmer.
För din närhet är så påtaglig,
fast ändå flyktig.
Jag vågar aldrig blunda,
vågar aldrig sluta mina ögon av rädslan
att inte se dig när jag öppnar dem igen.
Så jag sitter och stirrar ut i mörkret,
lovar att aldrig släppa dig med blicken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar