Min maräng

Har jag tur eller har jag tur? Har haft ett par grymma veckor nu, och det kanske är tack vare någon. Jag kanske har hittat min endorfin, särskilt fin. Efter en helt underbar natt med ett helt galet bra sätt att somna på skulle det knappast kunnat bli bättre, och när man tror att gränsen är nådd blir det bara ännu bättre! Efter en dag i skolan på det så är jag ganska trött, men det var lätt värt all trötthet. Han är som maräng liksom, jättesöt, lättsam och go. Nu är det bara en skoldag kvar innan jag går på påsklov och det gör mig inte speciellt ledsen, skall bli så skönt med lite ledighet. Förövrigt vill jag bara fly in i ett hus, med speciellt sällskap och vara helt avskärmade från verkligheten lite.Förövrigt är vindruvor så sjukt gott och så sjukt jobbiga eftersom de framkallar en slags "non-stop"-effekt, tar man en druva tar man fem till. Min kärlek till vindruvor är dock högst begränsad till vindruvor i plastkartonger och tar avstånd från trampade vindruvor i bag-in-box. Vin är nog det äckligaste jag vet, det är konstigt att vindruvor kan smaka så gott i en form och så äckligt i en annan! Nu är klockan snart 23 och man börjar känna lite glädje sprida sig runt omkring i kroppen, Big brother är slut och jag får återigen sällskap.. längtar bannemig. Medan jag väntar på mitt utsökta sällskap kollar jag på finalen av Project Runway säsong 8 där Heidi Klum går runt i någon slags illröd utstyrsel som påminner om en osmickrande jumpsuit som är högst motbjudande. Hoppas att designernas plagg ser bättre ut än den, vem som helst hade dock kunnat göra den bättre.. Konstruktiv kritik har ingen dött av och det är väl tur det! Nu skall jag njuta av att inte behöva kasta mig upp ur sängen och dra till skolan imorgon bitti, älskade onsdagar om vi skulle ta och förlova oss? Nu skall hunden drilla, sen skall jag få lyssna på den vackraste rösten jag vet! Att leva livet är ingen konst om man har tillgång till perfekt sällskap.