Vänta lite!

Du vet att jag väntar, jag väntar på att du skall se mig.. på att du skall höra mig. Jag väntar på att du skall göra något, jag väntar på att du skall närma dig mig. Jag väntar på förändring, jag väntar på kärlek. Livet är fyllt av väntan och ju längre tid det tar för oss desto otåligare blir vi, vårt tålamod försvinner mer och mer med tiden som går. Varför slutar vi aldrig vänta då? Vi är så fast beslutna..snart, snart, snart, snart! Eller så vill vi kanske inte bara inse att det inte längre hjälper att vänta, det kan ju faktiskt hända att?... snart kanske? Hur mycket tid tänker vi offra på att vänta?! Samtidigt beundrar jag de som väntar, de som väntar har ett fast mål som de gör allt för att uppnå. Jag lär inte sluta vänta, även om det kanske vore det lättaste, men vem fan har sagt att livet är lätt? Vem har sagt att vi inte skall få lida lite för att nå dit vi vill, eller för att få det vi vill ha? Kanske måste vi visa att vi kan vänta för att förtjäna det vi väntar på? Jag väntar, väntar, väntar, väntar och även om jag är jävligt trött på att vänta så slutar jag inte.. får någon dag kanske jag får uppleva det jag väntat på? Eller så får jag det inte? Kanske får man ställa sig frågan, är det värt att vänta på? Är svaret ja, så fortsätt vänta.. för även om vänta är ett heltidsjobb kanske du får din fulla lön när du väntat klart, är svaret däremot nej är du förmodligen inte tillräckligt tålmodig och känslomässigt engagerad för att klara av att vänta utan att bli knäckt. Sedan finns även en risk med att vänta, väntar man för länge kanske man tappar intresset för det/den man väntar på.. kanske är det bra om man vill komma över någon? Samtidigt kan du vid det laget ha väntat länge helt i onödan? Det gäller att hitta den hårfina gränsen och ärligt talat är det frågan om man kan göra det utan någon annans hjälp. Kanske måste någon med friska ögon se på det utifrån, alternativt kanske måste man se sig själv i spegeln och ifrågasätta vad det är man egentligen väntar på!? Jag tror aldrig vi kommer sluta vänta, för när vi väntat tillräckligt länge har vi glömt av vad det är vi väntar på.. kanske vi börjar vänta på att komma på vad vi väntade på från början igen? Välkommen till livets kretslopp, var vänligen vänta..